Henrik Fexeus

Henrik Fexeus

”oj det gick lite för fort, men det gör ingenting, varför vänta på det som är roligt?”

 

Text: Redaktionen, Foto: Göran Segeholm

 

Henrik Fexeus föddes i Örebro och flyttade som sjuåring till Stockholm där han idag bor med sambo och tre barn. Henrik förekommer ofta som expert på kroppsspråk och ordlös kommunikation i tv och tidningar.

Fexeus har många strängar på sin lyra och är bland annat författare till sju böcker om praktisk psykologi och dess påverkan, totalt har han sålt en miljon exemplar världen över. Han är även underhållare inom mentalism där han använder sig av tekniker från psykologi, trolleri och teater vilket han uppträder med i olika shower Sverige runt!

 

För våra läsare som inte har full koll på vem du är, vem är du Henrik och vad har du gjort tidigare?

– Folk brukar beskriva mig som den ”otäcka hjärnkillen” och jag känner att det är en god beskrivning om något! Jag är och har varit fram till nu i alla fall en mentalist. Det vill säga, det här med mänskligt beteende och att påverka andra människor har jag gjort till min grej. Det har jag skrivit sju stycken böcker om hittills, hur det fungerar och hur man kan styra och påverka, vilket även är någonting som jag föreläser mycket om. När jag står på scen som underhållare så använder jag mig av sådana tekniker i kombination med massa annat som skapar illusionerna av att jag kan läsa andra människors tankar, vilket jag egentligen inte kan!

Nu i april påbörjade jag en ny bana och debuterade som skönlitterär science fiction-författare! I 3-4 år framöver kommer jag att släppa en bok per år. Det är ett jätteprojekt som jag har jobbat med sedan 2012 och som nu börjar se dagens ljus.

 

På din hemsida beskrivs du som mentalist och psykologisk illusionist! Vad betyder de titlarna?

– Mentalist kommer initialt från underhållningsvärlden men har breddats genom åren. En mentalist var från början en person som använde sig av olika tekniker för att simulera tankeläsning eller övernaturlig påverkan. Idag har det breddats till att även innefatta det här med psykologiska metoder, nån som har sätt sig in i mänskligt beteende och vad det är som story oss. Mentalisten är psykologen som valde att vara trollkarl istället för terapeut!

Psykologisk illusionist var någon som kallade mig, det är ett tidigare sätt att förklara det på men det är nästan lika obegripligt förstås. Mentalist är det övergripande begreppet till vad jag gör.

 

Vad ägnar du dig åt på din fritid?

– Då jag har förmånen att jobba med det jag tycker är absolut mest intressanta i hela världen, så finns inga tydliga gränser! Det är klart, är jag ute och föreläser, så är jobbet att jag föreläser. Då skulle man kunna säga att resan dit eller möjligtvis när jag kommer hem på kvällen är min fritid, men den tiden går oftast åt till att göra research för någon ny bok eller bara ta reda på någonting som jag finner intressant. Fram tills nu har jag mitt skönlitterära projekt som den aktivitet jag gör när jag får tid över vilket blir på fritiden men det är förstås även ett jobb.

 

Vad har du för intressen?

– Jag spelar mycket brädspel! Mina intressen kretsar kring någon form av social aspekt! Jag kan inte sitta och spela brädspel på en Ipad till exempel, jag måste spela tillsammans med andra människor. Jag skapade själv ett spel för några år sedan, det heter ”Maktspelet” och går ut på att man gör saker tillsammans med andra människor. Det är väl ungefär det jag hinner med, jag ser väldigt mycket serier och spelar brädspel, jag är rätt nördig i mina intressen. Tills jag fyllde 35 år var jag en ”gamer”, sedan försvann det, mitt dopamin slutade triggas helt enkelt. Jag är väldigt intresserad av narrativ och berättande, det kan man närma sig i såväl som TV-spels form som i andra former förstås, tex böcker.

 

Vad är du rädd för?

– Det var en väldigt bra fråga! Frågan är lite svår att svara på för jag försöker att alltid tänka åt andra hållet, vad kan jag göra bra och vad kan jag göra bättre i stället för att tänka på det negativa! Men det är klart att jag är rädd för vissa saker. Personligen så är jag nog rädd för att jag inte ska räcka till. Att jag slits mellan familj, hem och jobb till exempel. Ska jag sätta på mig psykologhatten, så kan man fundera över varför en människa drivs till att vara så produktiv som jag är. Vad är det för behov som ska tillfredsställas?

Jag kan nog inte komma på ett bättre svar på det. Jag har ingen sådan där att ”jag är rädd för cancer eller liknande”. Sedan finns det jättemycket saker som jag i tillvaron finner väldigt obehagliga. Jag skulle förmodligen kissa på mig om jag hoppade bungyjump, men jag skulle hoppa om jag var tvungen!

 

2004 hade du planerat din karriär för 5-7 år framåt, men slutförde de planerna redan på två år, berätta lite om det!

– 2004 så fattade jag beslut om att det här ska jag hålla på med. Då jobbade jag som marknadsförare och vantrivdes med tillvaron. Jag hittade mig själv som mentalist vid den tiden och tänkte ”shit, det är det här jag har byggt upp under 20 års tid.” Jag hade bara inte fattat att jag kunde jobba med det. Det var ett tufft kliv att ta, med två barn och en arbetslös fru och bara min inkomst att leva på. Ska jag våga satsa på det här nu, så ska jag satsa ordentligt! Så jag gjorde en visualiseringsövning över var jag ville vara om 5-10 år i tiden! Vad vill jag vara? Vad ska jag sikta mot? Aktiviteter som att jag ska ha skrivit ett antal bästsäljande böcker, ha en egen TV-serie och vara ”såhär mycket bokad” som föreläsare. Jag gjorde en form av ”jätteego bubbla”, men det spelade ingen roll då det bara var i mitt huvud. Jag gick in i bubblan och kände efter såhär, ”ah men okej, hur känns det att vara här, är jag nöjd att ha gjort de här grejerna eller var det något fel? Nej, det känns bra, vi kör på det här!”. Redan 2007 var jag en av Sveriges mest bokade föreläsare, jag hade en TV-serie på SVT och hade släppt boken ”Konsten att läsa tankar”, som idag är översatt till 30 olika språk. Så det var lite såhär, ”oj det gick lite för fort, men det gör ingenting, varför vänta på det som är roligt?”

 

Henrik Fexeus
Foto: Göran Segeholm

Har du några tips för hur du planerar, strukturerar och lägger upp dina dagar?

– Jag har tre konkreta tips! Det första är, vad du än tänker göra så försök alltid ha ganska korta och konkreta mål. En av anledningarna till att vi sällan tar oss för att göra någonting, oavsett om det är att man vill skriva en bok eller att man borde städa hemma, så är det för att vi inte gör det tillräckligt konkret. Utan bryt ner det, vad betyder det att vilja skriva en bok? Då betyder det att du sitter 45 minuter säger vi, framför datorn på en tisdag klockan 23.00 inbokad i kalendern, städa torsdag kl 14.00 en timme och 20 minuter, skriv in det! Det är generellt det största felet, att inte konkretisera, utan bara ha något luddigt mål. Så vad det än är, stort eller litet, gör det extremt konkret i korta delmål och sätt tidsgränser för när du ska göra det.

Det andra är att inte ge upp! Jag började skriva på del två av den skönlitterära serie som jag har släppt del ett till redan. Då är det såhär, jag har en berättelse som jag vet vart den ska ta vägen, men min uppgift nu är att skriva de 200 inledande sidorna och hitta vägen dit, men jag vet faktiskt hur jag ska ta mig dit, utan jag är bara mitt i en kreativ process. Då är det väldigt lätt att sitta framför datorn och ”bara” kolla lite mejl eller om det har hänt något kul på Youtube, för jag har inga tankar i huvudet ändå! Gör man så, så kommer det aldrig komma, man ska bita tag i den där pinnen och så släpper man inte taget förrän det blir klart!. Så att inte ge upp, speciellt när man ska göra större projekt. För jag tror det är väldigt vanligt tyvärr om man inte konkretiserar saker och bryter ner till delmål, för man vet inte vart man ska börja och då läggs det ner.

Det låter kanske lite trivialt men gör det konkret och ge inte upp, skapa struktur! Det är det absolut bästa råd jag kan ge!

Det tredje är att många människor inte vill uppleva ett misslyckande! Detta är farligt tror jag och många människor väljer därför att inte göra någonting, att vara passiva! Framför allt om det gäller lite större projekt. Tänk om det blir fel! Vad pinsamt! Vad ska folk säga? Tänk om jag misslyckas? Jag tror inte ens på ordet ”misslyckas”! Det är klart är du hjärnkirurg, då kan du misslyckas och det kan bli väldigt dåligt. Men för alla oss andra är det såhär, du har en ambition, du utför en handling och du får ett resultat! Antingen så ligger resultat helt i linje med ambitionen du vill ha eller så gör det inte riktigt det. Om det inte riktigt gör det, då backar man och så ser man vad man behöver ändra på och gör om det hela igen. Enda gången det blir ett misslyckande eller pinsamt är när du säger det till andra. Även om de vet det så kan du säga att det inte blev riktigt som du hade tänkt dig och att du ska ta ett par dagar och titta på varför och att ni sen kommer göra det igen men med förhoppningsvis ett annat resultat.

Det är väldigt få situationer som du bara har en chans och sen aldrig mer. Det här är någonting som jag verkligen fått lära mig den hårda vägen. När jag står på scen som mentalist och mina shower går ut på att jag tar upp folk slumpmässigt från publiken och sedan gör vi något på scenen som förhoppningsvis är helt galet. Eftersom jag tar upp folk slumpmässigt och är helt beroende på vad som rör sig i huvudet på de människorna, då allting handlar om mentala processer. Så hur väl jag än har förberett mig så kan det gå fel. Om jag då skulle tycka, ”åh nej nu blev det skitjobbigt här då det gått fel”, då skulle även de 800 i publiken tycka att det var jättejobbigt. Så får det aldrig bli, i samma sekund som jag ser en sådan miss som ett misslyckande, då dör min show. Istället har jag fått lära mig att om en sådan sak händer, så tänker jag ”oj det här hände istället vad konstigt” och då försöker jag hitta ett sätt att få publiken att tycka att det är roligt istället.

Det tror jag är en stor grej, strunta i misslyckanden, gör din grej bara!

 

Har du alltid kunnat läsa tankar?

– Jajamen! Nej, det skulle jag faktiskt inte kunna säga att jag har! En av anledningarna till att jag är så intresserad av det här med tankar, är för att jag var så sjukt dålig på det sociala spelet när jag var yngre, det kändes som alla hade fått en bok om hur man uppförde sig ihop med andra människor och den kunskapen hade inte jag. Jag kände mig socialt handikappad under hela min uppväxt. När jag äntligen började fatta hur man lekte med kompisar var jag i högstadiet och då hånglade mina kompisar redan med tjejer och jag bara ”skit hur gör man det”. Jag var alltid steget efter, jag tror att det var vad som drev mig att ta reda på de här sakerna. Idag anser jag mig vara ganska bra på det och det är därför jag kan vara så förmäten att jag kan lära ut det. Jag ser mig själv som bevis på att det går att lära sig, det är inte att man har det som en förmåga eller inte utan, det går att träna sig själv i de här sociala förmågorna.

Tankeläsning handlar om att observera subtila kommunikativa signaler i folks kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonfall och ordval. Det finns så mycket mer inom kommunikation utöver just de uttalade orden, vilket är det vi använder både för att förstå varandra men även till vardagliga saker som att skapa relationer till folk och få de att gilla oss. Det är samma verktyg när jag pratar om tankeläsning i mina böcker, det handlar om just den aspekten. Hemligheten är att bli mer observant på den ordlösa delen av kommunikationen och därigenom förstå vad som rör sig i huvudet på den man pratar med.

 

Har du några boktips till våra läsare?

– Jag tror att anledningen till att mina böcker går så bra som de ändå gör, är att väldigt mycket av liknande typ av litteratur är ganska svårläst. Jag har försökt att förenkla det och är man intresserad av de här sakerna, påverkan och ordlös kommunikation! Så vill jag faktiskt slå mig på bröstet och rekommendera min egen bok ”Maktspelet”.

 

Om du måste välja en annan författare, vilken bok skulle det i så fall vara?

– Oj, då finns det plötsligt hur mycket som helst naturligtvis! Eftersom jag själv skriver skönlitteratur så får jag läsa skönlitteratur även på jobbets vägnar, vilket är väldigt roligt för det är någonting som jag aldrig hinner med annars. Just nu är jag intresserad av en författare som heter Patrick Ness. I princip allt han har gjort, det kan inte gå fel, så hittar du en bok av Patrick Ness så kommer det att vara läsvärt.

 

Vilket har varit din största utmaning så här långt i din karriär?

– Oj, man kan ha utmaningar på så många olika nivåer! Jag kan säga såhär, jag brukar nog närma mig de flesta av mina projekt med att se dem, eller försöka formulera dem på ett sätt så att de blir en utmaning. En av anledningarna till att jag gör så många olika saker är att jag är ganska rastlös. Jag känner att jag varken har tid eller lust med att göra samma sak flera gånger. Till exempel skulle jag kunna säga att ”Box” den senaste TV-showen jag gjorde, var en av mina största utmaningar hittills, visserligen hade jag gjort showen tidigare men nu hade jag en idé om en show som var en sådan där show så när jag tänkte på showen var min första känsla, ”shit hur ska jag kunna göra det där?”

Det är alltid den tanken och känslan som driver mig i ett nytt projekt. Som nu när jag skriver en skönlitterär trilogi. Då är känslan igen ”shit hur ska jag kunna skriva en skönlitterär triologi?” och jag tänker ”intressant nu provar jag det.” Jag använder det här med utmaning nästan som en drivkraft och arbetsmotor. Hade du frågat mig för ett halvår sedan så skulle största utmaningen ha varit showen ”Box”, men nu är det den skönlitterära trilogin.

 

Vilket har varit det roligaste projektet hittills?

– Projekten är så många och så olika men igen, ”Box” är nog det absolut största, mest galna jag gjort! Men även mitt skönlitterära trilogiprojekt, med risk för att vara tjatig, så måste jag ta med det! Jag är mitt i det litterära jätteprojektet som påbörjades för fem år sedan. Så de två projekten kommer på delad första plats när det gäller roligaste projekten hittills.

 

Lite tillbaka på det du pratade på tidigare, vad gör du idag och vad händer framöver?

– Jag har precis släppt en bok som heter ”De förlorade” den 20 april! Det är mycket arbete i samband med lanseringen av boken. Jag håller även på och skriver på del två av ”De förlorade”. Utöver det så släpper jag även en ny faktabok i september 2017. Så jag jobbar vidare på två parallella litterära spår samtidig.

Det kommer vara några års skrivande för mig nu framöver, jag kommer släppa en faktabok och uppföljare till ”De förlorade” ungefär en gång per år, i några år framöver. Det omöjliggör tyvärr en massa andra roliga projekt, men jag kommer fortsätta att föreläsa en del.

 

Har du några serier som du kan rekommendera?

– Serieförfattaren Jeff Lemire är jag extremt förtjust i! Allt han gör är bra, men serien Sweet Tooth kan jag absolut rekommendera som en fin upplevelse.

 

Har du några förebilder?

– Jag blir inspirerad av människor som vågar ”ta steget”! Människor som tänker ”det här ska jag göra, jag skiter i allt”. Min favoritsysselsättning när jag behöver fylla på energi är att titta på Youtube och ”Got talent auditions”. Där finns folk som har lagt ner 10-tusentals timmar på att göra den här lilla grejen, som egentligen är helt meningslös men ändå så fantastisk. Alla människor som bara skiter att följa strömmen och bara gör sin grej, det inspirerar mig oerhört. Någon som vågar göra!

 

SNABBA FRÅGOR
Bästa resan?Livets resa! Nej, men det var väl andra gången jag var i New York.
Kaffe eller te?Kaffe
Morgonpigg eller nattuggla?Nattuggla
Favoritfilm?Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Bästa maträtten?Jag har börjat äta sådan där Poké bowls, vi har just fått dem på kontoret så just nu är det Laxpoké bowls som gäller.

Liknande artiklar

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng