Mårten Andersson

Mårten Andersson

”Min inställning har varit redan då som nu, att jag skämtar om allt och alla det spelar ingen roll vad folk gör”

 

TEXT: Redaktionen, Foto toppbild: Robert Eldrim

 

När började du först med komik?

– Det är en bra fråga som handlar lite grann om ifall man pratar professionellt eller inte. Redan när jag var 9-10 år var jag jätteintresserad av komik. Jag spelade in varje avsnitt som fanns av The Cosby Show, jag älskade seriestripparna Kalle och Hobbe och Ernie framför allt. Jag klippte ut de olika delarna och skrev även ner roliga historier som jag fick reda på. Sen när jag var 16 såg jag för första gången stand up komedi vilket var Eddie Murphys Delirious som var den första stand up specialen som han gjorde när han var 22. Anledningen till att min klubb heter ”RAW” är faktiskt en hyllning till Eddie Murphy som fick mig att börja med stand up. Delirious är en bättre show än vad RAW är men RAW var ett mycket bättre namn på en klubb. Så det är bakgrunden till det.

Jag jobbade en tid på ZTV som VJ som det hette på den tiden, video jockey. Men det kändes ganska intelligensbefriat så jag började lägga till mer och mer saker tills de insåg på ZTV att jag ska nog inte stå med video längre utan jag ska ha ett annat program. I det började jag sedan göra sketcher tillsammans med en kille som heter Rikard. Det var där jag började jag göra imitationer så det var egentligen vägen in före Pippirull och allt det där.

Mitt stora genomslag kom 2001 när jag blev vald till årets komiker av Cafés läsare för Dr Alban imitationerna och det var nog där som min karriär som komiker började på riktigt.

 

Mårten Andersson
Foto: TV6

Hur kommer du på nytt material?

– Nyfikenhet skulle jag säga, på att vara människa och det som gör oss olika. Saker och ting, du vet till exempel om du åker själv utomlands, då är saker på ett annat sätt och då kan det vara något som inspirerar en att skriva det som man förstår själv att man kan se saker ur olika synvinklar.

Jag blir till exempel så provocerad när folk stör sig på min Instagram när jag skriver på engelska ibland. Jag har som sagt folk som inte är från Sverige som följer mig. Både folk som jag lärt känna när jag varit utomlands och som min tjej som inte är från Sverige. Men det finns ingenting som svenskar stör sig mer på än tydligen när man skriver på engelska… De kan kommentera med ”Why don´t you write in your native language, swedish?” Då kan jag tänka ”Why are you a wanker?”, jag får väl skriva saker på Swahili om jag så vill. Sånt går jag igång på att folk har fått storhetsvansinne och lägger sig i andras liv och så blir det en tanke som jag sen utvecklar.

Jag försöker hela tiden hitta en kombination av det jag själv tycker är kul och vad andra kan tycka vara kul.

Mårten Andersson
Foto: Robert Eldrim

Vad är skillnaden på vad man kan skämta om och även hur man kan skämta idag jämfört med när du började med komik?

– RAW gjorde comeback som klubb här i september och har aldrig någonsin gått bättre. Den var stängd här i två och halvt år när jag gjorde mina soloshower efter att jag tappade sugen lite grann på att driva klubben och vara arrangör. Men det har aldrig gått bättre, peppar peppar ta i trä, för klubben än i höst. Att det går så bra kanske är en reaktion på vart Sverige finner sig i dag då allting har blivit så väldigt politiskt korrekt (PK). Man kan nästan inte skämta om någonting i stort sett. Jag gjorde en intervju med Aftonbladets Klick för inte så länge sedan om att de hade nosat upp att jag har en flickvän vilket de inte visste om. Tanken var att de inte skulle veta det heller och i intervjun nämnde jag att jag tycker hon är väldigt feminin på ett klassiskt kvinnligt sätt och jag inser redan när jag börjar prata att jag knappt vågar säga att jag tycker det är något bra därför att man är så rädd att bli kallad sexistiskt. Därför tror jag att RAW behövs även om inte vårt självändamål med klubben är att vara råa, hårda och elaka så tror jag att klubben behövs som en ventil just nu då det är så mycket som man inte får skämta om.

Min inställning har varit redan då som nu, att jag skämtar om allt och alla det spelar ingen roll vad folk gör. Tjocka smala, handikappade, om de har en annan hudfärg eller om de är fattiga eller rika, vad de än är. Genom att skämta om allt och alla så blir det ett enda stort vi, det är när man börjar skapa vi och dem, som dem där kan man inte skoja med, som man bygger utanförskap. Sen vet jag att jag kommer bli huggen i ryggen för vissa skämt jag drar, för vissa tycker inte att det är helt okej att exempelvis skoja om romer, det är helt förbjudet! Det är som att folk vill få det till att man är en vidrig människa som gör det istället för att förstå den som kanske är minst vettig är den som har bestämt åt dem att de inte kan ta ett skämt. Vad vet de om det egentligen, har de gått och frågat dem?

Jag och Özz är väl de som går i bräschen för det där med att driva med folk, många gånger när man driver med handikappade och inkluderar dem genom att skoja med dem så kan de nästan tacka efteråt för att de får vara med. Man säger som Özz sa någon gång till en CP-skadad som satt i rullstol, ”jaha där sitter du på rad ett och två platser ska du ha också jävla…”. Du vet den attityden är fantastisk, den handikappade skrattade så mycket men det förstod inte folk och det kan tyvärr vara provocerande.

 

 

Mårten Andersson
Foto: Emma Persson

Berätta vad är RAW klubben för något?

– Det är en stand up klubb i Stockholm som expanderat och nu också finns i Sundbyberg som jag startade 2004 just för att jag ansåg att publiken hade börjat diktera villkoren om vad vi fick skämta om eller inte. Då som nu anser jag att det är vi komiker som bestämmer vad vi skämtar om och sen får publiken välja att anpassa sig lite. Sen kanske vissa tycker att Mårten Andersson är en stor idiot, det är helt okej för mig för då kanske man tycker om någon annan, men då har man det valet. Jag skulle aldrig boka någon för att vara snäll, även om jag skulle vilja ha så många kvinnliga komiker som möjligt på min klubb. Det är de bästa som ska köra och även om det råkar vara 90% kvinnliga komiker en säsong så är det helt okej. De som är roligast och som det svänger mest runt om är de som ska bokas. Jag vill att vi ska hålla en hög klass på RAW och vi bokar inte nån som var bra för tio år sedan för att vara snälla, vi ska bara ha de bästa just nu.

 

Har du någon utbildning som grund för det du gör eller har det kommit av sig själv?

– Det är nog en liten kombination faktiskt. Jag gick en stand up kurs när jag var 25 hos Adrian Malmberg och Thomas Oredsson. Där lärde jag mig massor, det var många olika gästföreläsare. Där lärde jag mig många tekniker och skapade mig ett bra nätverk. Många som gick den kursen är professionella komiker idag, Marika Karlsson och Tobias Persson gick den kursen för att nämna några. Intresset har funnits sedan jag var 16 sedan den där dagen jag såg Eddie Murphy på video. Sen den dagen har jag velat göra det men jag vågade inte förrän jag var 25. Sketcherna på ZTV då var jag runt 23 sen dröjde det ett tag innan jag fick Pippirull det var runt år 1999-2000 i samma veva som jag jobbade på TV3 sport.

Framförallt tror jag att det som skiljer mig från andra komiker är att jag lagt ner väldigt mycket mera tid på omvärldsanalys under mina första år än vad andra gjort. Jag älskar Trey Parker och Matt Stone som skrivit South Park, de är helt fullständigt briljanta! Jag tycker Cartman är den roligaste karaktären ever. Jag satt och analyserade en massa avsnitt, vad är det Cartman gör, vilka ben står han på, varför är det roligt, han är helt icke PK, men varför blir det kul, hur gör han där, vad säger han här? Sen har jag suttit och kollat på Chris Rock, spelat in egna gig, strukit bort allt som inte var roligt. Jag har analyserat omvärlden och inte bara stand up, sketcher utan komedi överlag och även när det inte gått bra för folk. Varför gick det inte bra för den här personen och varför gick det bra för den här personen? En sån analys hade varit väldigt bra om många av de yngre komikerna hade gjort innan de klev upp på en scen. Det finns ingen bransch i hela världen tror jag som har en sådan låg självinsikt som stand up komiker, som tycker att det har gått bra när de går av scenen även när ingen har skrattat. Det är helt fascinerande, man undrar om du är både blind och döv, hur kan du inte ha fattat att det var katastrof?! Tyvärr förstår inte de flesta det…

 

Mårten Andersson
Mårten Andersson – Hybris – Karlstad, Scalateatern 3 mars! Foto: Magnus D Westlund

 

Har du gjort något som du ångrar, ett skämt eller liknande?

– Ja det har jag gjort. Det är egentligen genom samma princip som jag tidigare sa, att man ska kunna skämta om allt och alla. Det involverar som sagt alla människor då jag inte vill skapa ett utanförskap. Jag tycker att alla är lika värda och jag tycker också att jag kan driva med dem. Jag la ju upp på min Instagram, en bild på en Coca Cola flaska på ett kafé och så satt det en romsk kvinna utanför. Då skrev jag rom och cola. Det var menat som en helt oskyldig ordvits. Då tog det hus i helvete och jag var tidernas svin och representerade en inhumanist, det var så mycket grejer. Det var faktiskt en kille som fick upp ögonen för mig så då tog jag bort bilden. Han sa såhär; jag säger ingenting om skämtet i sak, om det är roligt eller inte, det är godtyckligt och det är inte upp till mig att bedöma. Men, sa han, med de högervindarna som blåser idag, vill du verkligen spä på att folk har den här ”haha där fick du” attityden till nån även om det inte var din avsikt?. När jag hörde det då kände jag att killen hade rätt. Jag tänker ju inte så men jag vet hur du tänker och jag tror du tänker fel just nu sa killen. Så då rök det inlägget. Det måste jag säga att jag ångrar. Jag vill inte öka på främlingsfientligheten i samhället, då slår skämten fel. Tanken är precis tvärtom att visa på det absurda i det, jag menar att kunna skoja om det. Kan vi inte skoja om saker kan vi inte ta det på allvar heller.

 

Ofta ser det ut som det är väldigt roligt att hålla på med komik. Är det egentligen så roligt som det ser ut?

– Ett bra gig är ju en euforisk känsla som inte liknar någonting annat. Tänk dig känslan av att ha alla dina bästa vänner på en fest och allt är helt underbart, den känslan får man när ett gig varit riktigt bra, när det verkligen suttit och funkat perfekt.

November och december är den allra tuffaste tiden för stand up komiker med alla julfester. Då gör man enormt många gig ofta på olika företag och har man otur kan det vara en festkommitté på fyra personer som bestämt att de vill ha stand up och resten vill inte ha det utan bara dricka sprit, då blir man bara nån jobbig människa som kommer och förstör. Det är inte speciellt kul och då handlar det om att överleva på scen, då blir det verkligen ”another day at the office”. Då känner man sig nästan våldtagen själsligt, och det är inte kul. Så nej det är inte kul varje gång men oftast är det ett fantastiskt yrke att få göra folk glada och dela den glädjen med folk på scen.

 

Mårten Andersson
Mårten Andersson – Hybris – Karlstad, Scalateatern 3 mars! Foto: Magnus D Westlund

 

Om man vill försöka slå sig in i branschen, har du några bra tips?

– Det bästa tipset är att ha ett antal ärliga vänner runt sig eller kollegor som också är nya och vill slå sig in, som faktiskt kan säga att det där var inte roligt, till och med gå så långt och säga att du är en fantastisk människa men komik är nog inte din grej. Om man nu märker att man har lite talang, då är det flygtimmar som gäller. Det är bara att köra, du kommer bli en bättre komiker men det kommer ta fruktansvärt lång tid om du tar ett gig i veckan eller tre gig i månaden, det går inte med den höga konkurrensen som är idag. Kolla på till exempel Carl Stanley som är en av de absolut mest lysande unga stjärnorna som finns nu, han kör nästan 5 gig i veckan vilket också är anledningen till att han har blivit bäst av de nya unga. Han spelar i Premier League om man jämför med de andra som skulle då spela i division 4, Carl är 19 år och sitter redan i Parlamentet. Så mitt bästa tips är -Upp och kör, gör dåliga gig, gör fantastiska gig och analysera. Varför gick det ena giget skitbra, varför gick det här dåligt. Var ärlig, ljug inte.

 

Vad har du för saker på gång framöver, hur ser 2017 ut?

– Vi har precis har bokat klart våren för RAW i Stockholm där vi kommer addera mer veckodagar och även i Sundbyberg där vi ska köra månadsklubb. Annars är 2017 det året som jag kommer satsa utomlands och det har varit planen i 8 månader. Nu är allting up and running med hemsidor, biljetter och allt sånt för RAW och det verkar snurra på bra. Jag kommer inte vara så mycket i Sverige under 2017 utan jag kommer resa i Europa och USA och köra gig på engelska. Det kommer att bli en stor utmaning!

Jag kan lätt tappa sugen om det bara går på repeat livet, så jag behöver utmana mig själv. Dessutom har jag nog ända sedan jag såg Eddie Murphy med Delirious velat göra stand up komedi för en riktig stor publik i ett annat land. Det finns en kick i att man kommer som helt ny, okänd framför publiken. Kan jag få dem att skratta då så är det väldigt stort för mig för då har jag inte fått någonting gratis genom att någon har sett mig innan eller tycker att jag är bra och kommer med inställningen att det här ska bli kul, så där är det verkligen upp till bevis och att det är på ett annat språk. Jag har tidigare kört ett antal gig utomlands och det gick jättebra vilket gjort att jag har fått fler gig och en agent, så nu kör vi så får vi se hur långt det går.

Liknande artiklar

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng