Sill

Så har midsommar varit över oss, och med detta årets största orgie av inlagd sill. Aldrig äter vi väl så mycket av vår främsta festmat (jajamensan, ingen högtid utan sill. En före detta kollega föreslog till och med att vi skulle göra en avsmakningsmeny av alla våra högtider och enbart servera sill) som under årets ljusaste dagar. Fattigmansmaten från förr har verkligen gjort en klassresa och är numera ett självklart inslag så fort det bjuds till kalas.

Jag själv har en mycket passionerad relation till sill. Jag älskar det oerhört och sill för mig var introduktionen till lite ”finare” middagar. Ofta hos min farmor i Dalarna så serverades sill och potatis som en liten förrätt innan huvudrätten (som ofta berstod av något vilt) ställdes till bords. För en liten Håkan var detta något alldeles unikt. Vi åt ju oerhört sällan fler än en rätt hemma, men hemma hos farmor var det alltid lite sill innan maten. Tyckte detta var oerhört festligt, det här med att äta i omgångar och kanske tändes det en liten gnista i mig om hur jag ville att en matupplevelse skulle vara. Eller så är det bara en romantiserande efterkonstruktion. Antagligen kommer jag aldrig få veta, men det jag vet med säkerhet är att en bit senapssill och en alldeles för varm potatis ofrånkomligt tar mig tillbaka till matbordet hos farmor i Lindesnäs. Vill tro att det här med sill innan maten är något som var vanligare förr (har i alla fall aldrig stött på det hos mina jämnåriga kamrater) Matgalen som jag är så tycker jag självklart det är mycket sorgligt, då allt mathantverk skall hyllas, och inlagd sill är sannerligen inget undantag.

Nåväl, tillbaka till midsommar, där den stora stjärnan såklart är Matjes. Den holländska sadelträkryddade delikatessen. Ett recept som i sanningens namn mest känns mer som ett skrytrecept där man vräkte på alla exotiska kryddor man hade (som man så ofta gjorde back in the days) och hoppades på gudskelov. I detta fall en briljant succe och en av mina absoluta favoriter. Dock ska den självklart inte ätas med gräddfil och gräslök, vansinne om ni frågar mig. Varför inte spola den under kranen innan också? Nej jag föredrar min matjes i all sin ensamhet, endast ackompanjerad med en liten bit potatis (behöver absolut inte vara färsk) och en god aquavit.

Allra bästa sättet att äta sill om ni frågar mig är såklart en S.O.S till lunch en fin sommardag. För er som inte vet står S.O.S i detta fallet för ”Sill Ost Smör” och är väl i princip vad det låter. Min personliga favoritvariant är Lysekils lunchsill (världens godaste sill), Senapssill (den enda majonnäsbaserade sillen som borde få finnas) och en klassisk löksill. Till detta rumsvarmt smör, en bit hårdost, jag föredrar
Västerbotten, men en hårt lagrad Cheddar duger minst lik bra, och några skivor surdegsknäcke för att transportera smöret till munnen. Till detta dricker man förslagsvis en iskall pilsner och någon form av kryddat brännvin. I skrivande stund skulle det bli en västkust pilsner från Odd Island och en Linje aquavit, främst för att vi har det på Lurö Krog i detta nu. Så oerhört mycket smaker i en lunch är faktiskt svårt att klämma in, och volymen kanske inte är den största, men i detta fall så mättar smaken alldeles förträffligt. Så.. Unna er ett gäng silluncher i sommar (med eller utan alkohol) och njut av ett riktigt mat-
hantverk, från fisken till sista knäckesmulan. 

Top

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng