Sista åket

Hej hej mitt vinterland.. Äntligen snö och vinter. Allt blir ljusare, humöret blir bättre och dagarna upplevs (och blir) några minuter längre för varje dag. Ett snötäckt land gör att jag kan ägna mig åt min stora passion, skidåkning. I mitt fall är det alpint som gäller, men jag dömer ingen som netar på i spåren på diagonalen, om inte annat så blir det mer plats i backarna.

Många skulle nog skriva under på att den bästa stunden på en skiddag är när man är uppe tidigt, hinner med första liften och med morgonsolen i spegelglasen få kryssa nedför manchesterstripig orörd pist där kanterna bettar fint och man visualiserar sin inre Stenmark eller Pärsson. Stoppsladd nere vid liften med brännande lår, knäppa upp pjäxorna och upp i liften igen.

Inte jag

Tidiga morgnar har aldrig varit något för mig, inte ens när pisterna ligger som inbjudande balsalar som bara väntar på att få bli signerade av nyslipade stålkanter.

Mitt bästa åk är det sista, motsägelsefullt kanske, men följ med mig..

Man tar sista liften upp, den allra allra sista, som man fick tjata sig till av liftpersonalen. Eftermiddagssolen värmer, benen brinner efter en riktigt bra dag och du vill egentligen inte åka hem, så nu gäller dett att göra det sista värt mödan.

Uppe vid toppstationen vänder personalen upp sätena på liften för att verkligen förtydliga att det inte blir någon mer åkning. Man vinkar och tackar för trevlig dag, och sedan kommer väntan… Chilla lite vid toppen tills liftarna slutar snurra, skotrarna med personal åker ner och man inte längre ser någon eftersläntrare i backen.. NU kommer stunden, ensamheten, känslan av att vara helt ensam på berget. Dags att knäppa pjäxorna, HÅRT, insupa sista bergsluften, lyssna en sista gång på tystnaden och sen ta stavtagen ner mot dalen. Verkligen ladda på järnet i all ensamhet, bara höra fartvinden och andetagen medans man plöjer sig ner. Högst troligt är det uppkört och stökigt i branterna, men avsaknaden av andra åkare gör att du väljer ditt spårval precis som du vill, du hittar fina linjer och inser att strukturtapeten till pist plötsligt är din allra bästa vän och får dig att känna dig som en superstjärna (synd att ingen ser dig)

Sista stoppsladden i dalen är verkligen allt benen har kvar att ge, nu är du värd after-ski!

Top

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng