Ett av mina favoritdjur

Hejsan!

Bör kanske presentera mig lite snabbt, Håkan heter jag och driver Krokstad Herrgård i Säffle halvvägs mot Duse Udde. Ska även bli kreativ själ på Restaurang Fyren och Lurö Krog samt fått den stora äran att plita ner mina tankar och åsikter i tidningen som ni nu håller i er hand.

Vad vill jag då prata om i dag då tro? Jo, gris! Ett av mina två favoritdjur, (det andra är anka). Har nån djupt undanstoppad dröm om att kombinera dessa till ett superdjur, även om jag anar att biologins tillkortakommanden kommer sätta stopp för mina planer.

Anledningen till att jag vill prata gris är att jag tagit steget och bli grisbonde. Även om det de facto är någon annan, Maria på Blekslättens gård, som sköter själva bonderiet. Grisarna ifråga är renrasiga, (ja, det är viktigt, fuskas en del med sånt ute i landet), Mangalica, eller Ungerska ullsvin. Letat efter kött från dessa många år och helt plötsligt snubblade jag över avelsdjur, så då var inget annat att göra än slå till. Så nu är man plötsligt stolt ägare av en galt och två gyltor.

Fördelen med detta då? Tja, hundraprocentig kontroll på mitt kött från första till sista andetag är en stark orsak. Vetskapen om att de trivs, att jag kan kolla till dem när jag vill och att jag fullständigt litar på de som tar hand om dem gör att jag tryggt kan sova om nätterna medans de bökar loss i ett riktigt grisparadis. Att de dessutom kallas ”grisarnas kobebiff” gör ju att jag med spänning väntar på den färdiga produkten. Skall bli en ära att servera mina Mangalica framåt vintern.

Nackdelen då… De är så fruktansvärt söta… Om inte bildansvariga på tidningen lagt med en bild i ingressen så bildgoogla runt lite.. Galet charmiga och otroligt trevliga. Jag som kan vara lite rädd för grisar, en vuxen Linderödare t.ex. är inget jag umgås med allt för nära, men dessa skulle jag gladeligen ha sovande i sängen om det hade varit möjligt. Är det ju såklart inte, stora rackare det här också. Antar att det är nått med ulliga djur som smälter de flesta hjärtan.

Vet faktiskt inte riktigt vart jag vill landa med detta mer än att stolt skryta likt en nybliven far och känna att man drar sitt strå till mer närproducerad mat under bättre förhållanden… eller nått..

Länge leve vår landsbygd!
/Håkan Mattsson