Påsk

Håkan Mattsson
Håkan Mattsson
Krokstad Herrgård Säffle

Påsken, vår längsta men kanske också vår mest anonyma helg.

Vad gör man egentligen? Vilka traditioner håller vi vid liv? Stora frågor, få om ens några svar. I såna här fall kan man ju bara gå till sig själv och i ärlighetens namn har jag nog inga bra svar. Jag försöker minnas min barndoms påskfiranden och kan inte finna någon klart lysande röd tråd. Något enstaka försök som påskgubbe/gumma gjordes men den trenden satte sig inte. Vissa år firades hos farmor, vissa i fjällen men inte heller detta blev någon trygg återkommande ceremoni. Till skillnad från de stora drakarna jul, nyår och midsommar som minsann hade tydliga scheman som efterlevdes år efter år i nästan skrämmande identiska ritualer. Nej, påsk verkar vara den bortglömda helgen. Visst, man äter plikttroget sina ägg men sen då.

 

Det kan kanske bero på att historiskt sett så var påsken en ganska negativ laddad högtid. Mina äldre släktingar återberättade de fasansfulla långfredagarna när man inte fick se på TV, affärerna var stängda och man enbart skulle fundera över Jesus lidande på korset och därav verkligen få en lååång fredag. Låter helt sinnessjukt om ni frågar mig, men på den tiden var man lite mer dedikerad till att efterleva stadsreligionens brister och fel på ett aningens mindre källkritiskt sätt. Dagens barn och ungdomar skulle knappast acceptera att genomlida tristess för en sagofigurs skull.

 

När jag kommer att tänka på det så är den enda riktigt röda tråden för mitt påskfirande den traditionsenliga äggpromenaden. Där jag kommer från, Grums, en enorm socialdemokratisk folkrörelse som lever starkt långt efter att första majtågen minskat i styrka och storlek. Folk mobiliserar likt hästsportsutövare inför Jerringpriset för att frågesporta sig igenom en slinga i Grums där priserna är ägg. Helt vanliga ägg.. Otroligt fascinerande och medryckande. Går den själv så fort jag får chansen. Blir en enda stor nykter hemvändardag (bara det är ju tämligen unikt) där kunskap och motion blandas i en ohelig allians och alla hälsar glatt på sen länge bortflugna vänner och kamrater.

 

Senaste gången jag gick så fuskade jag med mobiltelefonen, (alldeles för enkelt nuförtiden, med världens alla uppslagsverk en knapptryckning bort) har ångest för det än i dag, det måste ju på något vis betyda något. När man mår lite dåligt över att man fuskat till sig en hand full av vanliga ägg. Kanske är arvet från den där Jesusfiluren som trots allt sitter i bakhuvudet..

 

Så, har ni inga spikade traditioner, ta en tur till Grums och upplev något helt galet och unikt. En hel bygd som går man ur huset för möjligheten att gå hem med ett dussin ägg.

Liknande artiklar

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng